Kulturbok

Vi vill gärna att alla våra medarbetare känner till hur Thatsup grundades och det långa hårda jobb som ligger bakom. Det är en unik, intressant och på många sätt komisk historia. Vår grundare Adam Linders berättar den långa versionen här (tl;dr? Läs korta versionen):

Grunden till Thatsup lades redan hösten 2007, något halvår efter att jag tog studenten, när jag och Richard Stiller spånade på vad vi kunde hitta på vid sidan av våra butiksjobb på NK. Vi kom fram till att vi saknade en sajt där man kunde läsa om vad som händer i Stockholm. Vi tog kontakt med Fredrik Jungstedt, en skolkompis som nyligen hade börjat jobba som utvecklare. Tillsammans drog vi igång ”WhatsupSthlm”, som bestod av fyra nöjesbloggar: “Uteliv”, “Musik”, “Mode” och “Utställning”. Första designen gjorde Richards bästa kompis, Sam Brandhildh (heltid på Thatsup sen 2018), åt oss gratis.

Richard och Jungstedt, 10 år senare

Processen för att ta fram namnet WhatsupSthlm bestod av en dialog som såg ut ungefär så här: ”Vi ska ha en sajt om vad som händer”…”Helrör.se”…”Hehe, lite för oseriöst kanske. Whatsup då?”…”Det blir grymt”…”Hmm, whatsup.se är det någon jobbig kärring som äger”…”Vi kör WhatsupStockholm då?”…”Det låter bra, men är så långt – vi kör WhatsupSthlm”. 

Så här i efterhand borde vi kanske varit lite noggrannare med namnet – jag återkommer till det.

Tanken var att Jungstedt skulle få 10 000 kronor för att bygga WhatsupSthlm. Jobbet blev dock betydligt större än väntat. Till en början höll vi oss över ytan genom att låta Jungstedt komma hem till Richard och plocka de grejer han ville ha. ? Jag tror det mest uppskattade var en gammal Playstation Portable, och Richard blev lite upprörd över att förlora sina tofflor helt plötsligt utan förvarning. ?

När vi väl var klara ville vi addera en stor funktion (en väldigt tidig version av vår nuvarande utforskare, skulle man kunna säga) som ytterligare skulle fördubbla arbetstiden. Dessutom insåg vi att vi skulle vilja utveckla sajten ständigt, så det blev naturligt att Jungstedt fick vara med i bolaget som delägare och medgrundare. Ett beslut som jag så här 10 år senare verkligen kan bekräfta var det rätta.

Lagom till lanseringen något halvår senare, maj 2008, sa jag upp mig från NK för att helhjärtat satsa på WhatsupSthlm. Eftersom jag fortfarande hade tak över huvudet och mat på bordet hemma hos mina föräldrar, tänkte jag att jag skulle klara mig på mina besparingar på ca 30 000 kronor tills jag kunde få en lön från bolaget, vilket jag beräknade skulle ta ungefär ett halvår (…?‍♂️).

Tidig version av WhatsupSthlm

Jag var vid det här laget nyss fyllda 20 år och som ni kanske förstår var nivån ganska låg, på det mesta. Vi fick uppfinna hjulet lite på nytt kan man säga, eftersom vi inte hade någon erfarenhet över huvud taget. Pengar fanns det bokstavligt talat inte ett öre av. Kapitalanskaffning, lån och liknande var det liksom inte tal om på långa vägar, jag visste nog inte ens vad det var. 

Även om jag lärde mig längs vägen så förstod jag att det aldrig skulle ha gått, eftersom bolaget i princip inte hade något värde och idén i sig inte var unik på något sätt. Bara en idiot hade investerat i det som fanns då. ? Så vi fick investera vår tid. De redaktörer som skrev inläggen på bloggarna gjorde det ideellt till en början.

Vi lanserade sajten för allmänheten den 18 maj 2008 och mottagandet var över förväntan. Den månaden hade vi 7 000 unika besökare och resten av året snittade vi runt 10 000. En bråkdel av vad vi har idag – men det kändes mycket då!

Den sommaren träffade jag Fredrik Fernström av en slump på en afterwork ute på restaurang Bryggan på Lidingö. En gemensam kompis introducerade oss och efter att jag hade berättat om WhatsupSthlm frågade han om vi inte kunde ses på ett möte veckan därpå. Det slutade med att han gick in som delägare i företaget för att hjälpa oss att få igång försäljningen. Återigen var inga pengar inblandade, utan vi fick köpslå med andelar och Fernström fick investera sin tid.

Vår tänkta affärsmodell låg vid tidpunkten i traditionella banners – och att de skulle sälja sig själva. Jag kommer ihåg att jag efter första mötet med Fernström var lite ”blown away” över hur försäljning faktiskt fungerade.

Vi inledde försäljningen med att Fernström och Richard gav sig ut på stan för att testa sälja banners. Det framgick ganska snabbt att “detta blir nog ganska tufft”.

År 2008 hade vi intäkter på totalt kanske 15 000 kronor, max. Majoriteten från kompisar som mer sponsrade oss snarare än köpte något av värde. 

Lönen jag hoppades på denna höst var väldigt långt ifrån att bli verklighet. Dessutom var jag sist i ledet att börja få lön. Jag kommer ihåg att den första redaktören att få någon ersättning över huvud taget fick 20 kronor per blogginlägg. Vi var stolta över det! ?

Men vi jobbade på med sajten och förutom att publicera mängder av blogginlägg om vad som händer så började vi fylla upp vår utforskare med profiler för lokala verksamheter, däribland restauranger. Vid den här tiden skrev vi faktiskt inte ens om restauranger på sajten i övrigt.

Då kom jag på snilleblixten att börja sälja utökade profiler, där man som kund får bilder och en mer utförlig beskrivning. Inför säljstart paketerades det som ”Avancerad profil” för 199 kronor/månad. I det ingick fotografering och diverse texter av olika slag. Hälften av intäkten skulle dessutom gå till säljaren. Behöver jag säga att det var tufft att få ihop ekonomiskt? Jag vet inte hur jag räknade riktigt, men jag kommer ihåg att jag var i extas över hur bra idén var.

Fram mot jul började vi leta säljare. Jag kommer ihåg åtminstone tre gamla kompisar som testade. Bara provision, så klart. Vi lyckades få in någon kund eller två. Diplomat, Soap Bar, Fem Små Hus och Pet Sounds Bar är några av de första som jag minns. Diplomat är faktiskt fortfarande kund. 

Många av de första kunderna fotograferade jag själv – Fredrik Rollman började inte frilansa åt oss förrän något år senare (fast anställd som fotochef sen 2018). Inte konstigt att kunderna inte alltid var nöjda med bilderna… ?

Det var dock inte förrän vi fick Camilla Agardh (som är delägare och styrelseledamot idag) att testa sälja i början av 2009, som det faktiskt lossnade. Vi omsatte 600 Tkr det året, vilket gjorde att vi kunde börja betala våra skribenter, vilket förenklade mycket. 

Ett år senare än planerat kunde jag också själv börja ta ut en lön kring existensminimum, vilket låter jobbigt, men faktiskt var helt fantastiskt med tanke på hur jag hade levt under 18 månader. Sen tog det ytterligare ett år innan jag fick normal lön. 

Där och då, efter nästan tre år, kan man väl säga att vi hade lyckats bygga ett någorlunda fungerande bolag, om än väldigt småskaligt och kanske inte långsiktigt hållbart. Det året, 2010, omsatte vi runt 1,5 mkr.

De kommande två åren gick allting sakta men säkert framåt. 2011 nådde vi en omsättning runt 2 mkr, men 2012 tappade vi kunder i ungefär samma takt som vi fick in nya. Samtidigt utvecklades företaget, utöver försäljningen, långsamt. 

Det var dock svårt att göra det snabbare. Organisationen var så begränsad. Jag själv på heltid, Camilla på halvtid, ett par redaktörer på frilans och Jungstedt några kvällstimmar här och där. Att ta in pengar var fortfarande inte ett alternativ - det fanns inte riktigt något av värde.

Sommaren 2012 specade jag upp det som skulle bli vår nya sajt. Allting skulle bli nytt: funktion, design och till och med namnet!

Det gick som sagt ganska snabbt när vi valde namn. Problemen med namnet var så många att jag inte ens har utrymme att skriva om hälften av dem här, men ni kan ju tänka er att försöka växa med ett namn vars domäner och varumärke är upptaget i precis varenda land i hela världen. Eftersom ett namnbyte är jobbigt, och vårt dåvarande fungerade hyfsat (så länge vi höll oss till Stockholm), körde vi på och försökte bygga ett varumärke så gott det gick. 

En dag fick vi ett mail från ett företag med hot om rättsliga åtgärder för att vi inkräktade på deras varumärke. 

Jag deppade ihop rejält och skickade vidare hotet till Camilla, tillsammans med en bild av vår logotype där jag hade gjort om W:et till ett T och sa på skämt att vi kommer behöva byta namn till ”Thatsup”. Vid tillfället kändes det som ett dåligt skämt, men i efterhand skulle det visa sig vara briljant.

Vi lyckades hålla oss undan från de rättsliga åtgärderna, trots att även även WhatsApps amerikanska jurister av sig. Även fast startade ett år före dem! ?

Men med den nya sajten som jag hade börjat skissa på hade vi högre ambitioner. Vi ville bygga ett starkt varumärke som gick att växa med. 

Vi spånade länge på nya namn. Otaliga workshops. Men så fort vi hittade något som ens var någorlunda bra, så var domäner och varumärke taget – oftast redan i Sverige, annars internationellt. 

"Thatsup" då? Eftersom de hade startat som ett skämt, så såg vi det också som ett skämt. Men en dag gick det upp för mig: ”Thatsup” är perfekt. Det beskriver vad vi gör, men är samtidigt inte ett ord/uttryck folk faktiskt använder; vilket gör det till vårt eget. Det är gångbart internationellt. Att de flesta domäner, och samtliga varumärken i hela världen var lediga var nästan för bra för att vara sant.

Sedan dess heter vi Thatsup, och det finns det ingen förutom vi som heter – i hela världen. ✌️

En tidig skiss av Thatsup

Nog om namnet. Det gick långsamt framåt men jag kämpade på. 2012 hade trafiken växt till runt 100 000 unika/månad. Dessutom var det relevant trafik, som vi kunde tjäna pengar på. Vi genererade faktiskt värde till våra kunder, vilket gjorde erbjudandet starkare och långsiktigt hållbart. Det blev lättare att få in kunder, vi kunde ta mer betalt och kunderna stannade längre.

Hösten 2013, var vi redo för nästa steg. Vi hade lyckats skapa ett överskott på ca 300 000 kronor som vi kunde använda för att anställa en säljare och redaktör på heltid.

Vi hade en tydlig plan för hur WhatsupSthlm skulle bli Thatsup.

Sagt och gjort. Hösten 2013 anställde vi Johanna Lagerkranser och Fredric Engelbrecht (som båda jobbar kvar hos oss än idag). 

Från den dagen gick vi in i den andra fasen av vårt företags historia. Vi blev ett riktigt företag. Med ett "riktigt" kontor som det satt folk på varje dag. Om man nu kan kalla det riktigt kontor när det saknas både ljus, syre och är en gammal lägenhet som inte renoverats på åtminstone 40 år...

Något som dock fortfarande gick långsamt var utvecklingen av vår nya sajt, eller av Thatsup som vi hade börjat kalla det då. Från att jag började skissa upp sajten sommaren 2012 tog det 3 år innan vi faktiskt kunde lansera den 2 juni 2015. Det tog tid, när det skulle efter Jungstedts ordinarie heltidsarbete.

Året efter kunde vi anställa Jungstedt på heltid och sedan dess har även utvecklingen rullat på i ett högt tempo. Samma år fick vi pris som Sveriges bästa livsstilssajt av IDG/InternetWorld i deras Topp100-utnämning som de haft sen slutet på 90-talet, och som då var det finaste pris man kunde få som sajt. Det var en gammal dröm som gick i uppfyllelse när vi hamnade på den listan. Därefter blev vi utnämnda varje år innan de la ned i covid.

Thatsup vid lansering

Vi växte på sakta men säkert under ett par år, och 2018 gick vi in i den tredje fasen av företagets utveckling, då vi växte organisationen kraftigt.

Vi anställde Sam Brandhildh som företagets första designer – samma person som alltså designade vår första version gratis. Det kändes som att cirkeln slöts, och det kändes bra att ”betala tillbaka" den första designen vi hade fått gratis med ett jobb tio år senare. 

Samtidigt anställde vi Ida Berzén, som blev vår första community manager. Båda jobbar kvar hos oss idag. 

Med dessa två tjänster var det som att vi lade de sista två pusselbitarna i organisationspusslet. Nu var det bara att få pusslet att växa. Samma år utökade vi även redaktionen och techteamet. Vi påbörjade även utvecklingen av Thatsup Web.

2019 var fokus att växa säljteamet. Efter sommaren lanserade vi även Thatsup Web och fick in våra första kunder. Vi började också förbereda bolaget för en internationell expansion under 2020. 

Samma höst började satsningarna bära frukt. Vi klev in i ett momentum starkare än någonsin tidigare.

Momentumet höll i sig till i mars 2020, då vi sprang rakt in i covid-väggen. På bara några veckor tappade vi halva vår omsättning och det blev helt omöjligt att sälja. Hela organisationen korttidspermitterades och företaget gick på halvfart till och med att restriktionerna släpptes i september 2021. Det var den mest annorlunda period jag upplevt. Å ena sidan extremt stressande, å andra sidan väldigt avkopplande att för en gångs skull knappt ha något att göra.

Omedelbart när de sista covid-restriktionerna togs bort hösten 2021 återkom vårt momentum. Det var som att trycka på play. Vi slog säljrekord på säljrekord och tredubblade omsättningen på tre år.

På nytt återupplivades våra drömmar om en internationell expansion. 2022 satte vi spaden i marken och lanserade Thatsup i Storbritannien (thatsup.co.uk), med tre redaktörer på heltidsfrilans. 

Våren 2025 blev det på riktigt, när vi startade ett brittiskt dotterbolag (Thatsup Ltd), skaffade kontor i Soho och rekryterade ett säljteam på fem personer. I skrivande stund (sensommaren 2025) har vi ett 20-tal kunder i UK och är på god väg att få proof of concept.

Jag har gjort detta i många, många år nu, men jag har aldrig haft roligare än vad jag har idag. Ett team på nästan 40 personer med olika specialistkompetenser skapar så otroligt mycket möjligheter kontra vad jag har varit vad vid under majoriteten av åren med Thatsup. Vi är i ett otroligt spännande skede där vi växer fort och nya idéer föds och genomförs på löpande band. 

Det är otroligt coolt att vi har lyckats skapat något som så många använder och uppskattar, och som samtidigt är så svårt att få att fungera. Det finns en uppsjö av tjänster liknande Thatsup, både i Sverige och internationellt, men ytterst få går runt, ännu färre med lönsam tillväxt. 

Men av alla fantastiska saker vi har byggt, är jag ändå mest stolt över teamet och kulturen. Det är sammansvetsat, hög kompetens och vi har otroligt kul tillsammans. Oavsett vem man hamnar bredvid på julbordet så vet man att man kommer ha en grymt kul kväll. Jag har i och för sig inte så många jobb att jämföra med, men jag är ganska säker på att det är unikt.

Adam Linders, sep 2025